Now Reading
Webbexklusivt: antirasistiskt samtal och filmvisning

Webbexklusivt: antirasistiskt samtal och filmvisning

  • Den 21 mars 1960 öppnade polisen eld mot en fredlig demonstration mot apartheidlagarna i Sharpeville i Sydafrika. 69 människor dödades och över 180 människor blev skadade. Sex år senare utnämnde FN datumet till den Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Biografen Panora i Malmö uppmärksammade i år dagen genom att visa två filmer, men också med ett samtal om afrosvenskars situation i Sverige idag.

Den första filmen, MLK/FBI, är en dokumentär av Sam Pollard som handlar om hur Martin Luther King motarbetades av FBI. Den andra filmen, spelfilmen Judas and the Black Messiah, handlar om Svarta Pantrarna och hur medlemmar pressades att lämna ut rörelsen.
 
Samtalet hölls den 20 mars och kom till genom ett samarbete mellan organisationerna Antirasisitiska filmdagar, Afrosvenskarnas forum för rättvisa, Panora och ABF i Malmö. Ämnet var hur frihetsrörelser motarbetas världen över – och hur afrosvenska rörelser i Sverige blir det idag.
 
Panelen bestod av Afrosvenskarnas forum för rättvisas ordförande Momodou Malcolm Jallow samt ledamöterna Rahel Weldeab Sebhatu och Andre Williams. Jasmine Kelekay, också styrelseledamot i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, var moderator.
 

 
Exklusivt för Maias webb följer nu ett utdrag av samtalet, som skedde online via Zoom och på engelska.
 
Efter lite tekniska problem önskar Jasmine Kelekay deltagarna välkomna. Alla presenterar sig och Momodou Malcolm Jallow inleder med att säga att det är viktigt att förstå historien bakom den här dagen och varför den fortfarande behövs.
– Trots att apartheid officiellt är avskaffat är systemets mekanismer fortfarande på plats. Den vita majoriteten var bara tio procent av befolkningen i Sydafrika, men de styrde och förtryckte den svarta majoriteten på ett tidigare oöverträffat sätt. Svarta sköts och mördades.
 
Momodou Malcolm Jallow berättar om Sharpville-massakern som inträffade under en fredlig demonstration mot ett särskilt inrikespass för endast svarta sydafrikaner. Passet krävdes även om du bara skulle flytta inom landet. Polisen sköt mot demonstranterna och en massaker inleddes. Momodou Malcolm Jallow menar att rasistiska attityder fortfarande finns och att människor med afrikanskt ursprung fortfarande motarbetas, och därför är den 21 mars viktig att uppmärksamma.
 
Jasmine Kelekay bollar sedan vidare till Rahel Weldeab Sebhatu och frågar vad den här dagen betyder för människor med afrikansk bakgrund idag. Hon svarar att förutom motståndet i Sydafrika togs kampen också runtom i världen, av människor som utsätts för rasism. Rasism mot svarta hör dessutom ihop med en annan sorts rasism, även om svarta människor utsätts mest.
 
Jasmine Kelekay ställer sedan en öppen fråga om varför panelen tror att svarta rörelser runtom i världen har motarbetats, tryckts ned och övervakats genom historien.
– Det är inget nytt med sociala rörelser inom den svarta gemenskapen, svarar Momodou Malcolm Jallow. Det startade egentligen redan när våra förfäder med våld fördes från Afrika, blev kidnappade, förslavade och bortförda. Då växte den här rörelsen fram. Afrikaner och afrikanska ättlingar har i århundranden befunnit sig i kamp för sin värdighet, frihet och rätt att leva som alla andra. Den kampen fortsätter än idag och Black Lives Matter är ett nytt kapitel i en bok som skrivits på i århundraden. Den har starka och kraftfulla rötter och den är nödvändig i alla samhällen där det finns orättvisor.


 
Han påpekar att svarta människor möter alltid motstånd och har alltid gjort det.


– Till exempel kallades Nelson Mandela terrorist när han och hans rörelse stod emot apartheid. Majoriteten av USA trodde inte på Martin Luther King, han och Malcolm X sågs som trubbelmakare. Det finns alltid en negativ berättelse om svarta rörelser.
 
Rahel Weldeab Sebhatu fortsätter resonemanget:


– Vita människors makt bygger alltid på hierarkier och sociala maktstrukturer och finns för att folk med annan hudfärg befinner sig längre ned på den stegen. Man kan till och med dra det så långt som att säga att det skulle inte finnas någon vithet om inte svarta var motsatsen till dem. Vita är högst i maktpyramiden därför att svarta är längst ned. Det som visas väldigt väl i filmerna är att svarta människors stärkta rättigheter är ett hot mot vitheten. Inte bara mot små vit makt-organisationer som Ku Klux Klan, även om de begått hemska brott mot svarta, utan i själva apparaten, säkerhetsapparaten i USA. Till exempel FBI, som använde makt för att förtrycka svarta människor. Staten ansåg att svarta sociala rörelser var ett säkerhetshot och ett hot mot sin makt.
 
Jasmine Kelekay inskjuter att rasism handlar om makt. Inte bara om hat och politiska åsikter utan även om maktstrukturer. Det finns ingen vithet utan någonting att konstruera sig i motsats till. Svart politisk och ekonomisk makt är därför skrämmande för status quo-vitheten. Inte bara ”vad kommer att hända om svarta får mer makt?” utan också ”kommer de att hämnas för århundraden av förtryck?”.
 

Nelson Mandela, 1994. Foto: Kingkongphoto, celebrity-photos.com
 
Det har gått en kvart och panelen övergår till att prata om filmerna MLK/FBI och Judas and the Black Messiah.
 
Jasmine Kelekay:


– Vi minns inte rätt, det visar filmen om Martin Luther King. Vi minns inte hur det faktiskt var. Vi tror att Martin Luther King accepterades men att Malcolm X var för radikal, men i själva verket motarbetades också Martin Luther King på många olika sätt av myndigheter. Judas and the Black Messiah handlar också om hur FBI motarbetade medborgarrättsrörelsen och i båda filmerna förekommer citatet av J. Edgard Hoover som var FBI-chef: ”The most dangerous thing would be the rise of a black Messiah”, alltså en svart karismatisk ledare är det farligaste som kan hända.
 
Jasmine Kelekay frågar Andre Williams om hur han som filmmakare ser på filmen och hur väl den skildrar tiden och kampen. Han inleder med att berätta vad CIA och FBI innebär för afroamerikaner och afrikaner runtom i världen: ett motstånd, organisationer att frukta. FBI inom USA och CIA utomlands är grenar på samma träd, och CIA gjorde samma sak mot rörelser i Afrika och Karibien som FBI gjorde mot medborgarrättsrörelsen i USA.
– Jag är från Jamaica, ett land i den så kallade ”tredje världen”, inleder Andre Williams. Vi besparades inte USA:s försök att ha inflytande över vår politik. Michael Manley, som ledde Jamaica på 1970-talet, lutade åt det socialistiska hållet. USA kunde förstås inte ha ett till ”kommunistiskt” land så nära sin egen landsgräns, så CIA gjorde vad CIA alltid gör. De hittar motstånd till den politik de inte gillar och de använder sig av ekonomiska strategier. En intressant sak är att en individ, som FBI:s Edgar J. Hoover, kan ha så mycket inflytande och splittra så mycket. Han hade en otroligt lång karriär, 48 år som byråchef mellan 1924 och 1972, och motarbetade till och med Marcus Garvey på 1930-talet. Garvey har förresten influerat alla efterföljare. Han tog motståndet till en ny nivå och sa till den vita makten att ”ge ner inte oss det vill vi ha, skapar vi det själva”. Han startade en egen organisation, egna tidningar och Black Starliner. Det var ett hopp om att svarta kunde segla tillbaka till afrikanska länder eftersom de inte behandlas humant i de delar av världen som har vit majoritet. Honom motarbetade J. Edgar Hoover. CIA gör det hela tiden.


 
Andre Williams berättar också att samma sak som skett med Martin Luther King hände med till exempel Patrice Lumumba i Kongo. Under sin livstid motarbetades han av USA.


– Men efter tillräckligt lång tid kan den vita filmindustrin göra spelfilmer om det och rita om historien. Det är en sak med att göra filmer och dokumentärer, en annan sak med politisk handling. Även om jag skulle göra 50 filmer om det här, ändrar inte det att det finns en rasistiskt system.
 
Jasmine Kelekay tar vidare diskussionen om film till att handla om blaxploitation, och Andre Williams säger:
– Hemska berättelser om hur svarta människor utsätts för hemska saker. För det är så vi är vana och till viss del vill se svarta. Men i de här filmerna fokuserar man på hur FBI och de lokala myndigheterna agerar.
 
Rahel Weldeab Sebhatu håller med om mycket av det Andre Williams och Jasmine Kelekay säger.


– Men jag tänker också på när jag var liten och skillnaden på hur jag pratar om det här ämnet med mitt barn nu. När jag växte upp var Martin Luther King en helt neutral och pacifierad person. Han var för icke-våld, han var pastor och han organiserade bojkotter och marscher, det var hela saken. Men när jag blivit äldre och lärt mig mer om hans aktivism, inte bara för att jag blivit äldre utan också för att en mer sann bild av honom har kommit fram, har jag förstått att han var en politisk strateg. Han visste vad han gjorde. Han gjorde det för att den vita majoriteten skulle förstå hur brutalt rörelsen behandlades. Men idag när vi ser de här kraftfulla svarta berättelserna kan vi lära våra barn en mer komplett bild av kampen.
 
Återförening av Svarta Pantrarna i Oakland, Kalifornien, 2006. Foto: User:TalkAbout
 
Rahel Weldeab Sebhatu fortsätter:
– Jag tyckte filmerna var väldigt bra. Till exempel visade Judas and the Black Messiah hur Fred Hampton och Svarta Pantrarna faktiskt spred kärlek, hur mycket de älskade sitt samhälle – revolutionär kärlek. Det har aldrig varit mainstream-mediers sätt att beskriva Svarta Pantrarna då de har beskrivits som terrorister. Men man glömmer att nämna att de faktiskt terroriserades av den amerikanska säkerhetsapparaten.
 
Jasmine Kelekay påminner om att det inte bara sker i USA och att motståndet sker på olika sätt. Så fort det är en svart rörelse som får makt sätter man en stämpel på dem. Exemplet med Marcus Gavey visar hur farlig en rörelse som är transnationell uppfattas och när svarta rörelser också samarbetar med andra förtrycka grupper såsom fattiga vita.


– Pantrarna vände sig också till puertoricaner och fattiga så kallade ”rednecks” och ville bygga allians. Det var det som gjorde dem farliga.
 
Jasmine Kelekay bollar sedan vidare till Momodou Malcom Jallow, som också är politiker i Vänsterpartiet, och frågar hur det ser ut i politiken idag.
– Jag älskar det här samtalet, vill jag bara säga. Så mycket bra saker har redan sagts, och jag vill prata om filmerna men också lyfta fram Marcus Garvey. Han förde en fantastisk kamp och gjorde vad vi försöker göra idag – mobilisera människor från olika sociala bakgrunder och stärka varandra. Förtryckarna vill ha oss splittrade, men när vi organiserar oss kan vi övervinna det. Fattiga vita människor är till exempel rädda för att förlora den makt och inflytande de har, och den rädslan är det som orsakar rasistiskt beteende. Rädslan är en drivande faktor och vi måste se förbi den och försöka berätta andra berättelser som påverkar våra barn, unga män och kvinnor till att se förbi rädslan. ”You can kill the revolutionary, but you can’t kill the revolution”.
 

Samtalet fortsatte i ytterligare en timme och handlade bland annat om strukturell rasism och hur vita behöver sluta se lockelsen i sina privilegier. Man diskuterade även hur vita måste sluta se svartas kamp som underhållning, inte vara passiva konsumenter, och istället göra något konkret. Samtalet finns fortfarande uppe i sin helhet på Facebooksidan för Afrosvenskarnas forum för rättvisa.
 
Några fler kulturtips:
 
Mangrove
Steve McQueen släppte 2020 en filmsvit med fem filmer om svarta britter med karibisk bakgrund. Filmerna handlar om Frank Crichlow, vars västindiska restaurang i Londons Notting Hill, Mangrove, lockade till sig lokalbor såväl som aktivister, intellektuella och konstnärer. Under en epok präglad av öppen rasdiskriminering, blir Crichlow och hans drogfria restaurang utsatt för ständiga polisräder. I ett försök att sätta stopp för diskrimineringen och förstörelsen av den svarta gemenskap som byggts upp, beger sig Frank och hans vänner 1970 ut på gatorna för att protestera. Nio män och kvinnnor ur demonstrationen grips på felaktiga grunder och en legendarisk rättegång tar sin början, bevakad av ett stort medieuppbåd.
 
Lovers Rock
Fiktiv historia om ung kärlek vid en hemmafest i London 1980. Det är en varm hyllning till reggaens romantiska undergenre, Lovers Rock. Handlingen äger rum vid ett så kallat Blues Party, en halvofficiell tillställning och en festtradition som gav en hemvist åt svarta unga under en tid då de inte var välkomna på vanliga nattklubbar.
 
Red, White and Blue
Beskriver ödet för en svart ung man som efter att ha sett sin far bli brutalt misshandlad av polisen, motiveras till att själv söka till polisutbildningen för att kunna förändra systemet inifrån. Men han tvingas möta både sin fars avståndstagande och rasism inom poliskåren.
 
Alex Wheatle
Berättar den sanna historien om den prisbelönte författaren Alex Wheatle som tillbringade större delen av en kärlekslös barndom på ett barnhem och senare fängslades efter upploppen i Brixton 1981. I fängelset konfronterar han sitt smärtsamma förflutna och ser en möjlighet att bli hel som människa.
 
Education
En historia som hämtar inspiration från regissören Steve McQueens egen barndom. Vi får följa 12-årige Kingsley som har lässvårigheter och slussas till en skola för barn med speciella behov. Vardagen på den nya skolan blir en chockartad upplevelse för både Kingsley och hans familj. Men en grupp kvinnliga svarta aktivister avslöjar den inofficiella segregationspolicyn som 1971 hindrar att barn som Kingsley får den hjälp de har rätt till.
 
Filmerna kan ses på SVT Play fram till den 1 dec 2021.
 

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .