Valdeltagandet bedöms ha varit högt, och inte mindre än ett 90-tal olika partier ställde upp i valet. Landet har en säregen demokratisk situation alltsedan militären grep makten för närmare 50 år sedan. Från 1962 fram till 1990 hölls inga val i landet, då militären hade makten under denna period. I det första valet som hölls 1990 vann partiet Nationella demokratiska förbundet, där den senare mottagaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi var framträdande. Efter det senare ogiltigförklarade valet kom hon att hållas i husarrest från och till under 21 år. Under denna tid fortsatte landet att styras av militärjuntor i olika former, även om ett val även hölls 2010. Detta val beskrevs av omvärlden som riggat av den styrande militärjuntan.
2012 kom ett fyllnadsval att hållas, där Nationella demokratiska förbundet vann flertalet av de parlamentsstolar som skulle fyllas. Redan 2015 hölls ännu ett val – ett val som kom att kallas det första demokratiska valet sedan militären tog makten 1962. I detta val vann Suu Kyis parti en jordskredsseger, vilket ledde till att partiet fick utse landets president. Av konstitutionella skäl var San Kyi inte valbar, varför man istället inrättade det nya ämbetet statskansler för henne.
Det är alltjämt så, att militären har stort inflytande i de demokratiska processerna – bland annat tillsätts ett antal parlamentsledamöter i båda de parlamentariska kamrarna direkt av militären. De bägge kamrarna tillsammans med militären utser tre presidentkandidater, bland vilka kamrarna sedan röstar fram en president och två vicepresidenter. Presidenten tillsammans med landets överbefälhavare utser sedan landets regering. Militären får på detta vis ett mycket stort inflytande i landets politik.
Minoritetsgruppen rohingyer beskrevs redan 2013 av FN som en av världens mest förföljda folkgrupper. Sedan 1982 har de nekats medborgarskap i Myanmar. De har inte heller tillåtits ta del av statlig skola eller att inneha officiella ämbeten.
Uppgifter kring hur många rohingyer som finns i världen varierar kraftigt. Man vet däremot att över 900 000 rohingyer flytt över gränsen till Bangladesh sedan 2015 och ett stort antal har flytt till andra muslimska länder. Omkring 100 000 bedöms vara instängda i läger i Myanmar. Såväl FN-representanter som Human rights watch har beskrivit Myanmars hantering av rohingyerna som etnisk rensning. Man har även krävt internationellt åtal mot ett antal högt uppsatta militärer för folkmord och brott mot mänskligheten.
Landets hantering av minoritetsgruppen har kastat en skugga över den tidigare hyllade frihetskämpen Aung San Suu Kyi, och hon har fråntagits ett flertal av de utmärkelser hon tidigare tilldelats. Vissa hävdar att hon är bakbunden av maktdelningen med militären, medan vissa andra menar att hennes parti har en sådan majoritet i parlamentet att man har möjlighet att lagstifta om en ny konstitution utan militärt politiskt inflytande.
Vad som står klart är att hon underlåtit att nyttja sin stora internationella arena för att larma om rohingyernas situation i landet. Detta var huvudorsaken till att exempelvis Amnesty international fråntog henne utmärkelsen Ambassador of conscience – organisationens högsta utmärkelse. Både hon själv och landet får också stark kritik för fängslandet av journalister och förtryck av andra etniska minoriteter i landet.
Hur det gått i valet är ännu vid denna artikels författande oklart, även om Suu Kyis styrande parti har utropat sig till vinnare – vilket också bedöms vara den mest sannolika utgången när rösterna räknats färdigt. Situationen för minoriteter, journalister och politiska oliktänkande tycks därmed inte förbättras under överskådlig framtid.
Foto: Simone Fischer/Unsplash