Now Reading
Vad är det som utmärker Sverigedemokraterna?
KAMPANJPRIS! Få Maia i brevlådan i tre månader – betala endast 100 kronor! Prenumerera här!

Vad är det som utmärker Sverigedemokraterna?

  • För ett tag sedan hölls budgetdebatt i Riksdagen. För de flesta av oss passerar sådana utan att vi tar någon större notis om det. Den som är mer intresserad än genomsnittet har koll på när dessa debatter äger rum och tar reda på vad som sagts i debatten. (Åsikterna i artikeln är skribentens egna)

Många av oss övriga går och röstar på ”vårt” parti vart fjärde år och tänker att partiet fram till nästa val kommer att agera utifrån ideologisk grund i budgetfrågor. Det är i den ekonomiska politiken som ideologierna särskiljer sig allra mest. Partierna åt vänster vill ha höga skatter och en stor offentlig sektor, högerpartierna vill det motsatta. De åt vänster vill ha starka rättigheter för anställda, de åt höger tycker att det leder till fler arbeten om man underlättar för företagarna. Grovt förenklat, men ändå i stora drag en riktig beskrivning.

Men så plötsligt kliver en annan ideologi in i debatten, en ideologi som majoriteten av de svenska riksdagsledamöterna inte är vana att behöva bemöta så direkt. Mitt under brinnande budgetdebatt ställer nämligen Sverigedemokraternas finansministerkandidat Oscar Sjöstedt – tidigare kallad Rasse-Oscar – en retorisk fråga.
 
”Vad säger ni om att i stället för att föra en migrationspolitik där vi attraherar människor med lågt intellekt, så för vi en politik där vi attraherar människor med högt intellekt?” 
 
En av mina första reaktioner blir – i ren förskräckelse – att konstatera att Rasse-Oscar nog blandat ihop ordet intellekt med intelligens. Åtminstone har inte jag tidigare hört någon prata om högt eller lågt intellekt. Eller är jag bara ett exempel på den så kallade Dunning-Kruger-effekten, som i princip går ut på att ju dummare man själv är desto mindre medveten är man om sin egen dumhet.
 
Min nästa reaktion blir ännu mer förskräckelse. Han kastade alltså masken nu och säger rakt ut att vi ska ta med människors intellektuella förmågor i beräkningen när vi bedömer skyddsbehov? Att vi ska bedöma att den som har mentala funktionsvariationer inte kan vara i behov av samma skydd som den som har ”högt” intellekt?
 
Sverigedemokraterna utmålar gärna sig själva som ett slags arvtagare till forna tiders socialdemokrati, det parti som styrde landet från Per-Albin Hansson till och med Palmes första period som statsminister. De försöker utmåla sig som ett parti för alla de som har en nostalgisk längtan till det Sverige som var. Ett Sverige som – när man tänker efter – de flesta nog har svårt att placera på en tidslinje. För det har ju aldrig varit perfekt, egentligen. Sverige har alltid förändrats, de senaste 100 åren dessutom i en rasande takt.
 
Men rent ideologiskt har de inte mycket gemensamt med socialdemokratin. Ser man till ekonomisk politik är de relativt långt ut på högerskalan med allt vad det innebär i form av skattepolitik och arbetsmarknadspolitik. Oavsett vilken ideologi man bekänner sig till får man lov att konstatera att de socialistiskt inriktade partierna i Riksdagen faktiskt är de som under hela sin existens haft just arbetstagares villkor som främsta säljargument. Att dessa väljare ska lockas till ett annat parti för att de vill försvaga exempelvis anställningstryggheten verkar osannolikt. Sverigedemokraternas ekonomiska politik står på motsatt sida från de partier som vill skydda arbetstagarnas villkor, som de i stora drag sett ut sedan Saltsjöbadsavtalets undertecknande för drygt 80 år sedan.
 
Vad är det som lockar gamla sosseväljare till SD? Vilken del av SD:s ideologi är det som drar? Kanske finns svaret i vad en tidigare företrädare för SD sade så sent som 2017, från scenen på partiets riksstämma: I den ena änden av skalan är man 100 procent människa, human. I den andra änden är man 100 procent muslim.
 
Att ”avslöjanden” av detta slag är återkommande inom ett och samma parti borde för de flesta som säger sig vara ickerasister leda till att man lägger sin röst någon annanstans. Men trots att det gång på gång visar sig vara ett parti som är till brädden fyllt med rasister fortsätter många att rösta på dem.
 
Man lockas att tro att det är just den illa dolda rasismen som drar vissa väljare till dem.
 

 
Text: Karl-Johan Svensson / Foto: Sverigedemokraterna

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .