Now Reading
Transfobi på frammarsch?

Transfobi på frammarsch?

  • Under ett par års tid har ett nytt begrepp etablerats. Bakom begreppet finns ett beteende som skapat en djup schism i den feministiska rörelsen – i den mån det nu kan sägas finnas en sådan rörelse. Feminism har naturligtvis en mängd olika definitioner. Vissa hävdar att det är antifeministiskt att utföra skönhetsingrepp av olika slag samtidigt som vissa hävdar att det inte är fel på individnivå att anpassa sig till samhällsnormer som kräver vissa särskilda attribut. Vissa är för könsbaserad kvotering, andra är emot. Och så vidare. Sådana frågor är – och har främst behandlats som – relativt små nyansskillnader i olika personers och organisationers tolkning av feminism och vad det innebär.

Det begrepp som inledningsvis avsågs är TERF. Det är en förkortning som står för transexkluderande radikalfeminist och syftar på feminister som vill exkludera transpersoner från kvinnobegreppet. Dessa har gemensamt att man anser kvinna vara något man endast kan födas till. I själva begreppet kvinna ryms – menar de – en hel uppväxt och alla de erfarenheter som följer med att vara flicka och ung kvinna. Den som inte varit flicka kan heller inte förstå det bagage som följer med att vara kvinna.

Denna uppfattning omfamnas av kända personer från den feministiska världen, bland andra svenska bloggaren, debattören med mera, Cissi Wallin och Harry Potter-författaren J.K. Rowling.
 
J.K. Rowling har tidigare hyllats för sitt inkluderande författarskap. Hon har setts som en allierad i kampen för homosexuellas rättigheter och många har upplevt att hon genom böckerna om Harry Potter normaliserat det queera i världen. Under de senaste åren har allt fler tagit avstånd från henne i takt med att hennes feminism blivit allt mer exkluderande gentemot transkvinnor.
 

J.K. Rowling, författare till Harry Potter-böckerna. Foto: Daniel Ogren
 
Det hela tog sin början när Rowling kommenterade en debattartikel, som handlade om hur man ska skapa en mer jämställd värld efter covid-19 för ”människor som menstruerar”. Rowling dolde inte sin spydighet när hon skrev att hon hade för sig att det brukade finnas ett ord för sådana människor: ”Wumben? Wimpund? Woomud?”. Det faktum att det finns en mängd transpersoner, icke-binära och könsöverskridande personer som menstruerar tycktes inte bekomma henne. Reaktionerna från HBTQ+-världen lät inte vänta på sig. Den kritik hon drog på sig bemöttes med vad som inte kan uppfattas som något annat än ett förtydligande av hennes syn på kön och könsidentitet. Det blev uttalat att hon ansåg att två kön var det enda naturliga och rimliga förhållningssättet.
 
På Twitter skrev hon: ”Jag känner och älskar transpersoner, men att radera könskonceptet tar bort möjligheten för många att på ett meningsfullt sätt diskutera sina liv”. 
Hon har också rekommenderat en webbutik som säljer artiklar med texter som ”transkvinnor är män”, ”transmän är mina systrar” och ”kvinna är ingen utklädningsdräkt”. Hennes avståndstagande – när det gäller feminism – från transkvinnor och andra är tydligt.
 
Kanske är det delvis hennes avståndstagande som återigen flyttat gränser för vad som anses vara okej, precis som hon gjort tidigare med Harry Potter-böckerna. Där hon tidigare lyft upp och normaliserat en grupp, har hon dock den här gången ställt in siktet på den normaliseringsprocess som är på väg att lyfta en annan kraftigt marginaliserad grupp. Resonemanget bakom detta är som sagt att kvinnors historia tappar sitt värde eller utrymme om fler tillåts vara med och diskutera och berätta.
 
Cissi Wallin, bloggare och debattör. Foto: Frankie Fouganthin
 
Men stämmer detta resonemang? Kan det i så fall appliceras även i andra sammanhang? Ska vi låta människor från andra världsdelar beskriva sina historier? Tar inte det udden av våra egna berättelser? Eller är det så, att det inom varje grupp finns ett stort antal individer, vars berättelser är lika viktiga även om de har en bakgrund annan än vår egen? Måste man verkligen exkludera för att behålla sitt eget värde?
 
Den svenska forskaren Agnes Wold har under pandemin blivit en av landets mer populära vetenskapsmän. Hon har på ett samlat och kunnigt vis förklarat varför hon ansett att man ska lyssna och tro på Folkhälsomyndighetens olika besked och förmaningar. Hur det är med dessa frågor får lämnas därhän i det här sammanhanget. Här är det en annan aspekt av hennes insatser som är mer relevant.
 
Parallellt med sitt arbete som bakteriolog tycks hon nämligen ha tagit till sin uppgift att informera alla som vill höra – och andra – om nackdelarna med könsbekräftande kirurgi, det som tidigare kallades könsbytesoperationer. Det spelar ingen roll hur många hon sårar när hon pekar ut behandlingarna som ett slags experimentverkstad med mänskliga försökskaniner. Trots alla de som ber henne att sluta propagera emot behandlingarna och som faktiskt transitionerat och äntligen får känna sig hemma i sin egen kropp. Det hela är ett område som ligger långt bort från hennes expertis, men det hindrar inte henne från att uttala sig på ett tvärsäkert sätt om en grupp som hon själv har få beröringspunkter med. De som inte ska tillåtas berätta sin egen historia.

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .