Now Reading
“Tjejkvällarna har blivit som en familj”

“Tjejkvällarna har blivit som en familj”

  • Sävja kulturhus i Uppsala invigdes den 14 december 2014. Målsättningen var att skapa ett offentligt rum i lokalsamhället och en mötesplats för alla boende i området. Mycket av verksamheten har legat nere under pandemin, eller varit öppen sporadiskt. Men tjejgruppen som träffas varje onsdag har hållit igång. Den är för viktig för att pausas!

Tjejerna som är i högstadieåldern droppar in vart eftersom. Prat och skratt i luften, kramar som utdelas, mjöl och socker plockas fram. Idag ska det bakas men först samlas tjejerna runt bordet för att prata av sig.
– Vi brukar göra så, prata om något särskilt ämne och ha nån aktivitet, berättar Rebecca Winander som är diakon i Svenska kyrkan.
– Ja, vi planerar en månad i taget, fyller Naiemeh Ghasemi i. Hon arbetar vanligtvis på Treklangen i Gottsunda, en stadsdel i Uppsala.
 
Linda Larsson är också med som ledare. Hon är kollega med Naiemeh i Gottsunda men har en bakgrund på kulturhuset där hon bland annat var med och byggde upp kaféverksamheten.
– Nu under pandemin har vi mest haft utomhusaktiviteter. Vi har spelat basket, grillat, cyklat och en massa annat. Några gånger har vi besök utifrån, av Ungdomsmottagningen eller Tjejjouren till exempel.
 
Allra populärast är att dansa. Tjejerna har bakgrund i olika kulturer men dansen förenar. Efter en liten stund har alla satt sig. I dag är Helena, Stina, Saga, Lina, Ava, Rashel och Lova på plats. Rebecca initierar en liten runda där var och en ska nämna något som gör en glad.
– När man får komplimanger!
– Att sjunga!
– Vänner och familj!
– Mat, pengar, sushi!
– EPA-traktorer!
– Att skejta!
– Hundar, dans, vänner!
– När elever jag har lär sig nya saker!
– Att vara här!
 

Naiemeh Ghasemi, Rebecca Winander och Linda Larsson är ledare i Tjejgruppen på Sävja kulturhus i Uppsala. Foto: Ylva Liljeholm
 
Buden är många. När Naiemeh säger att hon blir glad av att prata med sin mamma, nickar alla. De vet att det är så och de vet att Naiemeh saknar sin mamma som är kvar i Iran. Samtalet kommer in på släktingar man inte fått träffa, mormödrar och farmödrar man knappt minns.
– Jag åkte till Iran men det var för sent, min farmor hade redan dött och jag kunde bara gå till hennes grav, säger en av tjejerna.
– Hon verkar ha varit en fantastisk person.
 
Några av tjejerna har lite svårt att sitta still, ibland pratar de i munnen på varandra. Men det finns mycket värme i rummet. De gillar varandra och de tycker om personalen.
– Det är därför vi kommer hit, säger någon. För att vi känna oss trygga med de som jobbar här. Det som sägs här inne stannar här inne.
– Tjejkvällarna har blivit som en familj.
– Personalen är jätteviktig. De som jobbar nu är jättebra!
 
Tryggheten gör att det går att prata om känsliga saker. Svåra saker. Kärlek, utseendefixering, gränser.
– Sexuella trakasserier pratar vi ofta om, berättar Rebecca. Tyvärr. Det är en del av deras vardag. Men de hjälper varandra att lära sig att stå upp och säga ifrån.
– Det finns saker jag berättat som inte ens min mamma vet om, säger en av tjejerna och andra nickar instämmande.
 
Att få gruppen att känna sig säker och trygg är a och o. Periodvis har det varit tufft, med olika grupperingar och tjejer som varit i luven på varandra och personal som kommit och gått. Men just nu fungerar det bra och det märks att Linda, Rebecca och Naiemeh har ett bra samarbete.
– Det är en fin gruppkänsla bland tjejerna. Det finns omtanke om varandra och de vill dela med sig, är inte rädda för att göra det, säger Rebecca.
 
Under “tjejkvällarna” pratar man ofta om känsliga saker, som kärlek, utseendefixering och sexuella trakasserier.
 
Helena och Lina håller med men påminner om hur det var mellan dem för ett år sen.
– Då var vi fiender. Vet inte varför, men det är borta. Nu är vi jättenära kompisar.
 
Sävja är ett område där det till och från varit oroligt. Tjejerna vet precis vilka gator som är stökiga och vilka som är lugna. Själva trivs de ändå bra och en bidragande orsak är kulturhuset. Det finns någonstans att ta vägen, något att göra på en plats som inte erbjuder så mycket annan service. Utanför huset kan man skejta och hänga och spela basket. Innanför finns trygga vuxna som erbjuder både samtal och aktivitet.
 
På Kulturhuset finns bibliotek, kafé, fritidsgård, gym och lokaler som föreningar och andra kan hyra in sig i. Uppsala kommun inledde redan från början en samverkan med Danmark-Funbo församling som har personal stationerad i huset. Fokus är på barn- och ungdomsverksamhet även om huset är till för alla sävjabor. Kamirah Metto som är fritidspedagog håller i en killgrupp (självklart finns en sån också) som också träffas en gång i veckan.
– Vi tränar mycket tillsammans men gör också många värderingsövningar och pratar om saker som rör sig i killarnas huvuden, berättar han.

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .