Now Reading
Tilltagande stridigheter i Kaukasus
KAMPANJPRIS! Få Maia i brevlådan i tre månader – betala endast 100 kronor! Prenumerera här!

Tilltagande stridigheter i Kaukasus

  • Den omstridda regionen Nagorno-Karabach har en väldigt lång och bitvis snårig historia. Själva namnet finns belagt från 1200-talet – Karabach betyder svart trädgård och Nagorno kan översättas med övre. Under antiken tillhörde området bland annat kungariket Armenien och det numera försvunna kungariket Kaukasiska Albanien.

Området har därefter varit en del av flera stater, däribland Persien, Osmanska riket och Sovjetunionen. Under den tid som gick mellan Armeniens och Azerbajdzjans självständighet från Ryssland och deras inlemmande i Sovjetunionen påbörjades en konflikt om området som avbröts av enandet under sovjetisk flagg.

Under sovjettiden tillhörde regionen inledningsvis Armeniska SSR – den armeniska sovjetrepubliken – men i syfte att förbättra de sovjetiska relationerna med Turkiet lät Josef Stalin överföra Nagorno-Karabach till Azerbajdzjanska SSR. Under de sista åren av sovjetstyre pågick en livlig kampanj i regionen för ett återförande till Armeniska SSR, vilket också röstades igenom i Nagorno-Karabachs dåvarande nationalförsamling. Detta ledde till ökade spänningar mellan armenier och azerer, såväl i Armenien och Azerbajdzjan som i Nagorno-Karabach. Sovjetunionen lovade 1989 Azerbajdzjan större handlingsfrihet för att ta kontroll över den gryende konflikten i regionen. Trots detta misslyckades man med det, och ett möte mellan Armeniens högsta sovjet och Nagorno-Karabachs nationalförsamling resulterade i att man enades om ett återförande av Karabach till Armenien.
 

I Nagorno-Karabach. Foto: Lora Ohanessian
 
När så Sovjetunionen kollapsade i början av 1990-talet togs de gamla stridigheterna återigen upp av Armenien och Azerbajdzjan. I dessa strider var Armenien den framgångsrika parten och 1994 förhandlades en vapenvila fram med hjälp av Ryssland.
 
Alltsedan dess har förhandlingar pågått om regionens status, dock utan framgång. Under försommaren var de bägge länderna hårt pressade av coronapandemin. Armenien hade ett högt antal smittade och den nedgång på energipriser som vi såg även här drabbade oljelandet Azerbajdzjan. Den azeriske presidenten Ilhan Alijev – som efterträdde sin far på posten 2003 – började i publika sammanhang tala om nödvändigheten av att isolera oppositionen. Efter en mindre sammanstötning mellan länderna i juli hölls demonstrationer i Azerbajdzjans huvudstad Baku till stöd för militären. Demonstranterna ställde även krav på att landets styre skulle inleda krig mot Armenien.
 
Sedan dess har stridigheter blossat upp. Världens stormakter har också börjat positionera sig i konflikten. Bakom Armenien står främst USA och Ryssland, medan Azerbajdzjan backas upp av Iran och Turkiet. Det finns uppgifter som tyder på att Turkiet låtit IS-krigare ta sig till Azerbajdzjan för att kunna strida på landets sida i ett kommande krig.
 
För det är också så att Armeniens historia är tätt sammanlänkad med kristendomen – kungariket Armenien var världens första kristna land och armenierna själva är i stor utsträckning troende kristna. Det huvudsakligen muslimska Azerbajdzjan å andra sidan har historiskt sina starkaste kopplingar till andra muslimska länder, främst just Iran och Turkiet, som man till stor del delar historia med.
 
Hittills har ett par hundra människor fått sätta livet till i de förnyade striderna, som i huvudsak tycks ha bestått i ömsesidig artillerieldgivning. EU, Ryssland och USA har uppmanat de båda länderna att påbörja nya fredssamtal. Denna anmodan har inte hörsammats av de båda staterna, där allt fler röster istället anklagar den andra sidan för att eskalera konflikten. Om ett fullskaligt krig bryter ut riskerar det att bli en humanitär katastrof, då det typiskt sett är civilbefolkningen som drabbas hårdast i krig.
 

 
Text: Karl-Johan Svensson / Foto: Sarin Ave

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .