”Det är bekymmersamt att Sverige, som brukar hålla fanan högt i människorättsfrågor, så tydligt avviker från många andra europeiska länder när det gäller praxis kring avhysningar under coronapandemin”, säger Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor vid Amnesty International Sverige.
Skrivelsen gjordes som ett svar på ett upprop från FN-rapportören, Balakrishnan Rajagopal, där han efterlyste information om hur staterna har värnat rätten till bostad som en mänsklig rättighet nu då hela världen tvingats ställa om med anledning av covid-19. “Bostaden har blivit en frontlinje i kampen mot viruset. Tillgång till ett hem har sällan i högre grad varit en fråga om liv eller död”, påpekar rapportören
Amnesty International kan efter att ha samlat in information från Etiopien, Frankrike, Grekland, Indonesien, Italien, Kenya, Nigeria, Peru, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike konstatera att många länder brister i sitt skydd av rätten till bostad under pandemin.
I Kenya vräktes runt 7 000 familjer från sina hem i ett av Nairobis slumområden, utan rättslig process, och tvingades ut i hemlöshet. Detta trots att samhället stängts ner på grund av smittan.
I Frankrike blev flyktingar, asylsökande och migranter hemlösa efter att myndigheterna förstört läger och röjt undan tält i Calais och Grand-Synthe. Människor lämnades utan adekvat tillgång till vatten och sanitet mitt under rådande pandemi.
I Italien har minst 17 hemlösa personer fått böter eftersom de inte följt karantänsbestämmelserna, helt enkelt för att de inte hade någonstans att ta vägen där de kunde isolera sig.
Två av de områden som Amnesty särskilt fokuserar på är i vilken mån stater, i enlighet med FN-rapportörens rekommendationer, infört moratorium på avhysningar och vräkningar under pandemin, och vilka åtgärder stater tagit för att skydda personer som lever i hemlöshet.
Amnesty konstaterar att i Sverige har vissa kommuner gjort smärre justeringar i sina insatser för hemlösa, som till exempel att hygienrutinerna förbättras på härbärgena och i vissa fall att akutboenden beretts för riskgrupper, där en del hemlösa kan antas ingå. Samtidigt saknas det fortfarande en nationell hemlöshetsstrategi i Sverige, och vare sig kommuner eller regeringen har vidtagit tillräckligt tydliga åtgärder för att alla hemlösa ska kunna komma under tak och skyddas från smittan. ”Hemlösa utsatta EU-medborgare och andra personer utan medborgarskap eller uppehållstillstånd omfattas ofta inte alls av kommunernas hemlöshetssatsningar. Sverige nämns också som ett av de länder som inte upphört med att avhysa människor under den här kritiska perioden”, konstaterar Johanna Westeson.