Now Reading
Storm i Centralasiens ”ö av demokrati” – valkaos i Kirgizistan
KAMPANJPRIS! Få Maia i brevlådan i tre månader – betala endast 100 kronor! Prenumerera här!

Storm i Centralasiens ”ö av demokrati” – valkaos i Kirgizistan

  • En gång kallades Kirgizistan, Centralasiens östligaste utpost, för en ”ö av demokrati” och ”Centralasiens Schweiz”. Sedan dess har dock många korruptionsskandaler skett. Hösten 2020 är tredje gången som kirgizerna tvingas ut på gatorna för att försvara demokratin.

Det val som hölls i början av oktober, och sedan ogiltigförklarades av landets högsta domstol, satte igång protester runtom i landet. Ett antal borgmästare – i huvudstaden Bisjkeks, i den näst största staden Osjs men också de i regionerna Naryn, Talas och Issyk-Kul – har avgått i protest. I veckan meddelade också president Sooronbaj Jeenbekov sin avgång.

Alexander Bekmurzin är advokat och människorättskämpe bosatt i Kirgizistan. Han understryker att han uttrycker sina personliga åsikter, inte någon organisations, när han svarar på frågorna.
 

I Bisjkek, Kirgizistans huvudstad, bor det drygt 1 miljon människor.
 
Vad orsakade de kirgiziska protesterna?
 
– Protesterna orsakades av valresultatet i parlamentsvalet, där det presidenuppbackade partiet Birimdik (enighet på kirgiziska) och ett parti sponsrat av före detta tullchefen Raimbek Matraimov säkrade 91 av 120 platser i parlamentet. Men det som fick saker att koka över var inte så mycket valresultatet i sig som vägen dit. Den kantades av skamlöst röstköpande samt tvång att rösta på en av de två partierna. Men som i varje revolution, det här var bara det strå som knäckte kamelens rygg. President Jeenbekovs mandatperiod har bestått av tillslag mot politiska motståndare, ovilja till att lagföra Matraimov, som anklagas för att ha förskingrat 700 miljoner dollar när han var i chefsposition, samt dåliga insatser under pandemin.
 
Hur har protesterna utvecklats?
 
– Partierna som inte godkände resultaten uppmanade sina supportrar att samlas på Bisjkeks största torg för att uttrycka sin sorg och frustration. Mot den fredliga demonstrationen satte myndigheterna in polis. När några grupper av protestdeltagare försökte bryta sig in i ”Vita huset”, alltså byggnaderna där parlamentet och presidentresidenset ligger, svarade polisen med våld. Det drog i sin tur in fler protestdeltagare som reagerade på övervåldet. Det hela eskalerade och det började komma in medierapporter om skadade och döda. Några protestdeltagare kapade en brandbil som anlänt för att släcka brinnande bilar och körde rakt igenom grindarna till ”Vita huset” – som till slut intogs. Från och med nu hade protestanterna överläget och det fick presidenten att försvinna några dagar – tills han försökte dra nytta av oppositionsledarnas interna maktstrider och införde ett undantagstillstånd i Bisjkek-området.
 
Kirgizistan är Centralasiens östligaste utpost.
 
Kunde protesterna ha undvikits, och i så fall hur? Vad är skillnaderna och likheterna mellan Tulpanrevolutionen 2005, Aprilupproret 2010 och protesterna 2020?
 
– Ja, och nej. De följer mönstret från de tidigare revolutionerna: maktmissbruket, att man struntat i människors behov och presidentens sätt att ge fördelar till sig själv och sina närmaste. Till slut skulle det ha kokat över i rejäla oroligheter eller en revolution. Förloppet är inte obekant för oss. Om presidenten lyssnat mer på kirgizernas hopp och önskningar, och handlat direkt när han uppmanades att annullera valresultatet och börjat planera för omval, hade vi kanske inte kommit till det politiska dödläge vi har idag. Den här gången har dock protesterna och övertagandet av presidentpalatset inte lett till lika mycket blodsspillan och användande av övervåld från myndigheter som de tidigare gångerna. Det som också är anmärkningsvärt är att de flesta inte verkade alltför stressade eller oroliga utan fortsatte med sina liv och dagliga plikter som om ingenting ovanligt hänt. Jag tror att folket blivit vant vid den här sortens kaos.

 

 
Text: Arvid Svenske

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .