Now Reading
Små besparingar med stora konsekvenser

Små besparingar med stora konsekvenser

  • Hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Stockholm sammanträdde i slutet av september, precis som man gör varje månad. De frågor som ska avhandlas är många – även det precis som vanligt. Det blir så i en stor region som Stockholm. Men bland ärenden om delårsbokslut och datum för nästa års sammanträden fanns ett ärende som var mer kontroversiellt, och som kan förändra vardagen för en stor mängd invånare i regionen. (Åsikterna i den här artikeln är skribentens egna)

”Förslag till åtgärder för att dämpa kostnadsutvecklingen inom hjälpmedelsområdet” hette ett tjänsteutlåtande signerat Björn Eriksson och Christoffer Bernsköld, hälso- och sjukvårdsdirektör respektive tillförordnad avdelningschef. Att dämpa kostnadsutvecklingen låter lovvärt, ingen vill ju att skattepengar ska spenderas i onödan.
 
Men hur kommer det sig att man skulle behöva ”dämpa kostnadsutvecklingen” och vad betyder det? Av formuleringen i sig framgår att det är för att förhindra att ett problem uppstår, snarare än att komma tillrätta med ett problem som redan existerar. Hade det varit fråga om ett nuvarande problem som behövde lösas hade skrivelsen hetat något i stil med ”förslag till åtgärder för att minska kostnader inom hjälpmedelsområdet”, men nu var det alltså fråga om att dämpa en utveckling.

I det här fallet bedömde man att det fanns ett behov av åtgärder på grund av att regionens bidrag till det kommunala utjämningssystemet kommer att öka och att de kommande skatteintäkterna kommer att bli mindre än vad man hittills bedömt. Samtidigt har man sett en generellt hög kostnadsutveckling inom hälso- och sjukvården.
 
Det kommunala utjämningssystemet fungerar – grovt förenklat – på så vis att kommuner och regioner som har stora skatteintäkter bidrar till kommuner och regioner som har lägre skatteintäkter. De kommuner som bidrar mest är de kommuner i Stockholmsområdet där invånarna i hög grad har välbetalda jobb, vilket är naturligt då de flesta arbetslösa eller fattiga i landet inte skulle ha råd att bosätta sig där. Man har alltså välbeställda invånare som på grund av höga inkomster också betalar mycket i skatt.

 

Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör. Foto: Anna Molander
 
Bland de kommuner som tagit emot mest bidrag finns å andra sidan de som under lång tid tagit emot den största andelen flyktingar – som ju under de första så viktiga åren i landet kostar en hel del skattepengar för att senare ha möjlighet att bidra till de gemensamma resurserna.
 
Man menar alltså att Stockholmsregionen – på grund av sina höga skatteintäkter – inte kommer att ha råd med den utveckling man ser inom hjälpmedelsområdet. Den som har ögonen med sig ser här att de två författarna till skrivelsen i praktiken ställer invandrare och flyktingar i övriga landet mot personer i Stockholm, som är i behov av hjälpmedel. Samma region alltså, som trots att man bär övriga Sverige på sina hårt ansträngda axlar, klarat av att bygga världens dyraste sjukhus, Nya Karolinska, och i samband med detta köpa konsulttjänster från Boston Consulting Group för närmare 8,5 miljoner kronor per år. Totalt köpte man konsulttjänster från BCG för omkring 257 miljoner kronor. Till detta kan läggas ungefär 750 miljoner till konsulter från andra företag, alltså totalt en miljard i konsultarvoden.
 
Man anar vilka besparingar man kan göra genom att dämpa kostnadsutvecklingen för hjälpmedel. Till exempel föreslår man att ”enkla hjälpmedel för att äta och dricka, sömnads- och textilvårdshjälpmedel, läslampor och bokstöd” helt ska övergå från hälso- och sjukvårdsansvar till egenansvar. Exempelvis ska den som är i behov av ”enkla hjälpmedel för att äta och dricka” stå för hela den kostnaden själv. I denna kategori ryms en mängd olika produkter.
 
Besparingarna på ett år för hela regionen skulle i det här fallet uppgå till svindlande 259 000 kronor! Det enda som krävs är att det gemensamma inte ser till att alla kan äta och dricka. Duschpallar av enkel modell kan man också överlåta åt den enskilde, anser man. Se där, en besparing på 2,7 miljoner per år! Att alla ska kunna duscha utan att ramla anser man alltså inte vara något som ska belasta samhällets gemensamma resurser. Och inte behöver synskadade särskilt anpassade skrivbord på regionens bekostnad? Där har vi ännu en besparing som beräknas till varken mer eller mindre än 0 kronor per år, det förskrevs nämligen ingen gång under 2019.
 
Christoffer Bernsköld, enhetschef, allmänmedicin. Foto: Anna Molander
 
Man kan också ta ut en årlig avgift för eldrivna rullstolar – som i skrivelsen framställs som lite av en lyxprodukt. Det ger intäkter på 3,5 miljoner per år. Avskaffa högkostnadsskydd för hjälpmedel? Javisst, det drabbar ingen fattig!
 
Så fortsätter det, och till slut räknas alla besparingar och intäkter samman. Den totala besparingen blir 64 miljoner kronor per år. I regionen, som på sin egen hemsida har en rubrik som lyder ”Region Stockholm har en mycket stark ekonomi” och även understryker regionens goda kreditbetyg. Samma region, som alltså enligt sin egen budget för 2020 – efter avdrag för skatteutjämning – räknade med intäkter på ungefär 83,391 miljarder kronor. Dessa 64 000 000 utgör alltså i runda slängar trekvarts promille av de intäkter regionen har. Om en privatperson med en månadslön på 30 000 kronor skulle dra ned sina utgifter i samma utsträckning skulle det innebära en besparing på 22,50 per månad. Före skatt alltså. I praktiken motsvarar det i själva verket en privatekonomisk besparing på knappt 15 kronor.
 
De två författarna konstaterar också lakoniskt att ”beslutet att införa hjälpmedelsavgifter kan få konsekvenser för jämställd och jämlik vård om hjälpmedelsanvändare med begränsade ekonomiska möjligheter väljer att lämna tillbaka hjälpmedel eller avstå från förskrivning av hjälpmedel trots att behov finns.” Till detta fogas inga kommentarer eller egna bemötanden. Man nöjer sig helt enkelt med att konstatera att de som inte har råd kanske inte längre kommer att kunna erbjudas jämställd och jämlik vård.
 
Så kom dagen då det var dags för avgörande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, den 24 september. Sverigedemokraterna yrkade på att förslaget skulle återremitteras i syfte att genomföra en utförlig konsekvensanalys av förslagen i samråd med funktionsorganisationerna.
 Även Socialdemokraterna yrkade på en återremiss, då de ansåg att det fanns stora och allvarliga brister i förslagets konsekvensanalys.

 
Vänsterpartiet yrkade på att förslaget helt skulle avslås. Samtliga övriga partier röstade för att anta förslaget, vilket också ledde till att förslaget klubbades igenom. Utan hänsyn till konsekvenserna för de som berördes av det.
 

 
Text: Karl-Johan Svensson

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .
Scroll To Top