Now Reading
Lite om subjektiva fakta i offentligheten

Lite om subjektiva fakta i offentligheten

  • Förra torsdagen inträffade ett avskyvärt våldsdåd, denna gång i Vetlanda. Som vanligt var en viss kategori människor oerhört snabba med att bestämma att det handlade om ett terrordåd, alldeles särskilt då det relativt snabbt framkom att den misstänkte hade ett utländskt klingande namn.

När DN fick tag på den misstänktes bror i hemlandet tycks denne inte ha blivit överdrivet förvånad över vad brodern misstänktes ha gjort. Han menade att hans bror hade varit aktiv boxare och att det nog kan ha skadat honom. Han berättade också att hans bror pratat om sin psykiska hälsa i deras telefonsamtal. Han kunde inte föreställa sig att det skulle ligga några som helst religiösa skäl bakom händelsen.

Senare under torsdagen visade det sig också att Polisen inte längre utredde händelsen som ett misstänkt terrorbrott. Gott så – om det inte vore för de sverigedemokratiska trollarméernas skyndsamhet i sina fördömanden. Den tidigare centerpartistiske kommunikationschefen Ola Spännar berättade på Twitter att den högerextrema tidningen Nya tider hört av sig till Spännars chef för att meddela sin upprördhet över Ola Spännars inlägg om Vetlanda.
 
Vad han hade skrivit? Jag citerar hans inlägg i sin helhet: ”Vetlanda. Fruktansvärd vansinnesattack på oskyldiga människor. Tacksam för polisens snabba ingripande. Tänker på de skadade, måtte de klara sig.”. Inget annat. Annie Lööf fick motta otroliga mängder hat på sina olika plattformar. Centerpartiet står ju, som bekant, i skottgluggen tillsammans med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister när de så kallade Sverigevännerna – SD-väljare som bedriver opinionsbildning medelst aggressivt onlinekampanjande – drar igång sina drev. Att de var så snabba med det denna gång bör ses i ett större perspektiv.
 
Det verkar nämligen ha blivit så, i och med flera av de övriga partiernas närmande till SD, att de som tidigare ansett sig tillhöra en förtryckt minoritet – SD-väljarna – nu vädrar vårluft. Deras åsikter har blivit mainstream, och det finns inte längre någon anledning att försöka dölja sin rasism. Hela den offentliga diskussionen har förskjutits. Sanningen är subjektiv. Den berömde terrorforskaren Magnus Ranstorp tycks ha hakat på. Han har under de senaste åren fått så mycket luft under sina vingar att han nu kan komma med påståenden som tas på allvar oaktat hur illa underbyggda de är. Hans senaste utspel handlade om studieförbunden. Han menade att omkring 60 % av landets utbetalda ersättningar till studiecirklar var felaktiga och berodde på rena bedrägerier. Hans underlag för detta hårresande påstående – över en miljard kronor per år i felaktigt utbetalda stöd till studieförbunden! – är två anonyma personer som beskrivs med att de har lång erfarenhet inom studieförbunden. Han passar dessutom på att understryka att mycket av fusket skett på Järvafältet. Om detta har S-märkte debattören Mattias Irving skrivit intressant i tidningen ETC, för övrigt.
 
En hundvissla är när man använder uttryck som teoretiskt kan avse vem som helst, men i praktiken är menat att peka ut enskilda grupper eller personer. Ranstorps – i sammanhanget helt överflödiga – påpekande om att bedrägerierna skett i vissa stadsdelar bör nog tolkas som en sådan hundvissla. Där har den offentliga diskussionen hamnat.
 
Nu krävs det att vi andra slår oss samman i en gemensam kamp mot dessa främlingsfientliga tendenser. Kanske klarar vi då till och med av att flytta tillbaka debattens målstolpar till anständigt territorium.
 
 
Foto: Markus Spiske

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .