Now Reading
Klimatförändringarna är här, vem ska möta dem?

Klimatförändringarna är här, vem ska möta dem?

  • Tomas Vesterlin har dubbla examina – både jurist och civilingenjör har han hunnit med att bli. Båda utbildningarna har riktat sig mot fastighetsrätt. På dessa utbildningar följde en lång karriär inom fastighetsbranschen. Under många år var han anställd i staten – något som många vet medför att man har ett förhållandevis snävt regelverk att förhålla sig till.

Någonstans väcktes en vilja att prova sina erfarenheter och kunskaper utifrån ett friare perspektiv. Tomas beslöt sig därför 2014 för att starta det egna företaget, som kom att heta Vesterlins & co. Till företaget knöts snabbt andra experter inom andra närliggande områden. Tanken var att kunna erbjuda de presumtiva kunderna en genomlysning av deras frågeställningar utifrån flera samtidiga perspektiv. Tomas ursprungliga idéer reviderades vartefter efterfrågan förändrades.
– Vi erbjöd tjänster som inte hade den efterfrågan som vi trodde, men i stället efterfrågades andra tjänster som vi med enkla medel kunde anpassa oss till, berättar Tomas i familjens villa i småstadsidyllen Mariefred, och förklarar sin metod för att hitta uppdrag:
– Vi jobbar med långrevsmetoden. Vi lägger ut krokar och ser var det nappar, vilka tjänster marknaden efterfrågar i varje givet ögonblick. Sen anpassar vi oss till det.
 

Tomas Vesterlin är grundare av företaget Vesterlins & co. Foto: vesterlins.se
 
De flesta är idag medvetna om att samhället står inför stora utmaningar relaterade till klimatförändringar. Olika myndigheter jobbar på olika håll för att möta dessa utmaningar.
– Det finns en risk med att varje enskild myndighet jobbar för att möta kraven i sitt eget regleringsbrev från regeringen. Man är expert på sitt eget område, och då försöker man gärna hitta en universallösning utifrån detta. Men om regleringsbrevet medför ett stuprörstänkande riskerar man att förlora den viktiga samordningen mellan olika myndigheter, berättar Tomas. De frågor Sveriges myndigheter har att hantera i dag är så komplicerade att effektiva åtgärder ofta kräver samordning mellan olika experter. Motsatsen leder till suboptimering.
 
Sveriges myndigheter har ett väl utvecklat samarbete. I fråga om olika klimatanpassningsåtgärder har exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska institut (SGI), Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Lantmäteriet gjort gemensam sak när det gäller vissa särskilda typer av hot som följer av klimatförändringar. Det är nämligen så, att stora ekonomiska värden hotas när havsytor stiger och vattenflöden i stora vattendrag ökar. Men vem ska stå för kostnaderna när detta hot ska mötas? Vem har verktygen att agera? Vilka verktyg är det frågan om? Läget var oklart, varför man beslöt sig för att beställa en gemensam rapport. Vesterlins fick uppdraget.
– Staten är sannolikt beredd att lägga en hel del pengar för att begränsa den fysiska och ekonomiska påverkan som följer av klimateffekterna, men hur kan man agera? Vilka verktyg kan användas och hur kan insatserna fördelas? Vi tittade främst på hur anläggningslagen och restvattenlagen kan användas för detta syfte, berättar Tomas.
Han förklarar att de lagarna faktiskt har använts tidigare i liknande syfte. I mitten av 1800-talet konstaterade staten att de odlingsarealer som fanns i landet kunde användas mer effektivt för att föda den växande befolkningen. Därmed kunde Sverige i högre grad klara av att vara självförsörjande i fråga om livsmedel. Det hela utmynnade i ett enormt utdikningsprojekt som ledde till att odlingsytorna i landet blev större och effektivare. Själva den praktiska utdikningen utfördes av de enskilda bönderna under översyn av vad Tomas beskriver som sakkunniga i vattenfrågor. För att få med alla bönder var man tvungen att minska deras motstånd mot projektet. Detta uppnåddes främst genom att staten subventionerade dikningsföretagen.
 
Ekonomiska värden hotas när vattenflöden i stora vattendrag ökar. Foto: Jon Flobrant
 
Sänka ekonomiska trösklar och erbjuda experthjälp, således.
– Jag vill mena att de utmaningar vi står inför nu kan hanteras på ett motsvarande sätt. Många är fortfarande skeptiska till klimatförändringar. Hur får man dem att gå med på att bygga en skyddsvall mot havet eller att skredsäkra områden som ligger exempelvis längs en älv? Ju mer begränsad risk man ser desto lägre incitament har man att vidta åtgärder för att lindra risken. Svaret kan vara så enkelt som att det allmänna på något sätt bidrar med kunskap och subventioner. Kan man både ha hjälp av exempelvis sakkunniga som kan göra de subjektiva riskerna objektivt gripbara och samtidigt begränsa kostnaderna för fastighetsägarna har man en stabil bas att bygga åtgärderna på. Den rollen kan bäras i olika delar av länsstyrelserna och olika sektorsmyndigheter, i egenskap både av experter och statens förlängda arm, förklarar Tomas, som också menar att kommunerna har stora möjligheter att påverka arbetet genom bland annat planläggningsprocesser.
 
Nu har alltså ett förslag presenterats för de berörda myndigheterna. Information och ekonomiska incitament bör kunna leda arbetet framåt, precis som det gjorde den där gången för mer än 150 år sedan när landet skulle dikas ur.
– Nu hoppas vi att stat, kommun och fastighetsägare i takt med att spelplanen klarnar i allt högre grad går mot samma mål, avslutar Tomas.
 

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .