Now Reading
Gör det som gör mig lycklig – Micce Rylander ger sig inte
Prenumerera på Tidningen Maia – om människan, miljön och mångfalden. Endast 199 kr för tre månader! Mejla info@tidningenmaia.se

Gör det som gör mig lycklig – Micce Rylander ger sig inte

  • Han är mannen som aldrig ger sig. Ända sedan barndomen i Småland har Micce Rylander, nu snart 60 år, haft ett särskilt driv. En kreativitet utöver det vanliga, som gjort att han inte bara klarat utan också växt med de motgångar han haft. För många motgångar blev det i livet, parallellt med framgångar.

Jag har haft turen att träffa Micce, som är verksam som bland annat konstnär, fotograf och musiker, ett antal gånger under de senaste åren. Varje gång jag har intervjuat och skrivit om honom har han berättat om sitt dramatiska liv med samma passion. Hur han tillsammans med några kompisar en gång startade Hultsfredsfestivalen och hur han under många arbetade på Sveriges mest framgångsrika reklambyrå. Hur han lyckats med foto- och konstutställningar, om häftiga spelningar med bandet och bokprojekt han rott i land. Om sitt äktenskap och den lilla dottern. Om polare, resor och äventyr.
 

Konstnären Micce Rylander är ständigt på jakt efter det som är äkta. Han utforskar gränslandet mellan ord och bild och söker efter en plats där konsten bara är att vara människa. Han är på väg att blind, men vet inte när. Innan dess vill han måla så många tavlor han hinner. Foto: Cathrine Tammemäki
 
Men Micce berättar också alltid om den andra sidan av sitt liv. Den mycket mörkare sidan, där – som han uttrycker det – den kemiska allergin mot alkohol dominerat. Han har otaliga gånger beskrivit hur han under många år drack folkköl i sexpack efter sexpack. På jobbet, på vägen hem från jobbet och förstås hemma. Hur han försummade familjen och ständigt svek de närmaste. En gång minns han särskilt.
– Jag blev så arg på min lilla dotter, som frågade vad som fanns i julklapparna, att jag slet upp dem allihop – en vecka före julafton. Ett hemskt minne idag.
 
De dåliga minnena är förstås många fler. En gång när hans band spelat på Skansen och hans dotter varit där för att lyssna vaknade han upp efteråt utan att veta hur spelningen gått, var bandet fanns nu eller det värsta – hur dottern mådde. Allt runt honom luktade öl och livet var ett enda kaos. Men ännu en gång låtsades han som inget och försökte skrapa ihop resterna av det som varit.
 
Till sist gick det inte längre. Han hade sökt hjälp hos en alkoholterapeut och känt att han lurade terapeuten, hans fru hade lämnat honom och vänner och kollegor såg han också försvinna. Vändpunkten säger han kom när en av hans vänner, själv nykter alkoholist, fick honom att inse hur stora hans problem var. Att det handlade om ren alkoholism och att ingen annan än han själv kunde ta honom ur det. Det fanns ingen att skylla på, inget under att hoppas på – nu gällde det att själv söka hjälp.
– Det är det som måste hända, säger Micce. Du måste själv be om hjälp. Och du måste kunna ta emot den.
 
Efter åratal av ångest och en nedåtgående livsspiral vände det för Micce för 15 år sedan. Han fick ta del av det så kallade 12-stegsprogrammet och han slutade dricka helt. I kombination med nya uppdrag, spännande möten med människor och en allt starkare tro på sig själv och sina förmågor har han lyckats bygga upp sitt liv igen. Hans äktenskap gick inte att rädda, men han har haft flera bra relationer med kvinnor under de senaste åren och viktigast av allt – han har fått tillbaka sin dotter. Idag är de bästa vänner och tillsammans med barnbarnen och hittar tillsammans med barnbarnen på en massa kul.
– Clara och hennes barn, Sixten och Valdemar, betyder allt för mig, säger Micce. Jag tillbringar helst all min tid med dem
 
Dottern Clara driver ett framgångsrikt gästhem mellan Bullerbyn och Katthult och det var där som en vän till familjen tidigare i somras föreslog Micce att komma och sommarprata på hans restaurang. Sommarpratet, som Micce kallar Changes, gick av stapeln i söndags och blev en dundersuccé. Trots coronatider kom det mycket folk och Micce fick tillfälle att berätta om med- och motgångar och hur hans livsglädje, kreativitet och jäklar anamma tagit honom dit han är idag. Att aldrig ge upp är Micces mantra – men också att våga be om hjälp.

– Du klarar inte allting själv. Att lyssna på andra är superviktigt. Lyssna mer än du pratar!

 
Ett annat stort problem i Micces liv har varit hans dåliga syn. Han föddes med ett synfel som han sedan det upptäcktes i ungdomen vetat bara blir värre och värre. Om han lever tillräckligt länge blir han en dag helt blind, vilket förstås oroar honom.
– Försämringen går väldigt sakta så jag har ju lärt mig leva med det. Jag försöker att inte låta det hindra mig, vilket inte alltid är lätt.
 
För ett tag sen utmanade han sig själv rejält, tog förarbevis och seglade över Medelhavet och sedan hela vägen tillbaka till Sverige. För en landkrabba som Micce, dessutom nästan blind, var det en bedrift.
– En otrolig upplevelse, säger han idag. Något jag inte ångrar!
 

“Jag upplevde ett av mitt livs största äventyr för en tid sedan. Jag seglade dag och natt genom medelhavet, via Petit Rhone upp till Lyon. En månad fylld av upplevelser, tusentals bilder och historier. Den här morgonen glömmer jag aldrig”, berättar Micce Rylander.
 
Just nu jobbar Micce med att planera en föreställning om kreativitet i med- och motgångar. Han kallar den ”Changes – i förändring” och budskapet han vill förmedla är att livet ibland är både tufft och orättvist, men att man aldrig ska ge upp. Eter nyår är det premiär. Är man beredd på förändringar, kan anpassa sig efter dem, och är mottaglig för goda råd kan man klara det mesta. Så lever Micce sitt liv idag och han trivs fint.
– Jag försöker träffa nya människor varje dag. Ha så bra samtal som möjligt, hinna stanna upp och reflektera, uppleva saker. Och det viktigaste: Tänka efter vad som gör mig verkligt lycklig. Och sen göra det!
 
Vill du ha kontakt med Micce eller se var hans föreläsningar kommer att äga rum, leta upp honom på Facebook eller Instagram. Bland mycket allt annat är han skicklig på sociala medier och svarar alltid när man frågar.

 

 

Text: Anna Löfving

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .