Now Reading
En smäll vi får ta!
KAMPANJPRIS! Få Maia i brevlådan i tre månader – betala endast 100 kronor! Prenumerera här!

En smäll vi får ta!

  • Ibland känns det extra tokigt att Maia trycks i början på veckan och läses i slutet. Så mycket som kan hända dagarna emellan. Inte minst när det kommer till president Trump! Jag skrev till mina medarbetare efter senaste tidningen att vi måste försöka hitta andra ämne än valet i USA att fokusera på. Om Trump vinner eller förlorar är viktigt, avgörande för framtiden, men det är inte allt. Sen smittas karln av corona! Av alla människor på jorden och av alla tillfällen - precis före valet blir han själv sjuk. Man ska inte skratta, men hur är det ens möjligt?

Först pratades det om karma, så går det om man är nonchalant, och nu kommer Trump att förlora. Nu hörs inte längre de tongångarna. Nu viftar Trump med flaggan genom fönstret på sin limousine där han åker runt sjukhuset för att visa hur pigg han är. Och vem vet hur det ska sluta, vem kan ens längre gissa vad som händer imorgon? Kanske piggnar Trump – tack vare mirakelmediciner och böner – till och kommer ut starkare än nånsin. Kanske är både håret och den orangea looken snart på plats och han kan triumfera i budskapet att ingenting, verkligen ingenting, är starkare än han.

I Sverige går det, som alltid, mer städat till. Här får inga statsöverhuvuden corona eller åker limousine. Den ene torrare vetenskapsmannen efter den andre konstaterar nu att vårt land från början gjorde det enda rätta – höll oss mittemellan. Vi stängde mycket, men inte allt, vi införde restriktioner, men inte hårda. Vi valde vägen i mitten och behöll avståndet. Det är så vi gör och resultat är som alla vet lyckosamt. Jo, kurvan går svagt uppåt nu, men mest på grund av fler tester som jag förstår. Det lättas så sakta på restriktioner och mer och mer övergår livet för de flesta till det normala. Så himla skönt! Hur många lipade inte framför tv:n i helgen när de gamla paren, där den ena suttit isolerad på äldreboendet och blivit allt mer dement och deprimerad, äntligen fick träffas. ”Jag får inte krama dig, Nils-Erik, ännu mindre pussa dig, men här är tio röda rosor som visar hur mycket jag tycker om dig!” Gud, jag lipar igen nu när jag skriver det.
 
Självklart är corona fortfarande bland oss och nog något vi måste leva med framöver, men paniken i vårt land tycks ha gett sig. Stanna hemma om du är sjuk, om någon i ditt hushåll är sjuk, ha en meter mellan dig och okända personer och i övrigt: använd ditt sunda förnuft!
 
I veckans tidning skriver vi om Nordiska motståndsrörelsen, Belarus, aktuella boken Tritonus och fåglar som förändrar vår värld. Det mesta faktiskt – utan Trump. Tills karln fick corona och jag föll dit igen. Säger som jag brukar, hur mycket världen än behöver en ny president, när det kommer till snackisar kommer den gamle att bli saknad. En smäll vi får ta hoppas jag!
 

 
Text: Anna Löfving / Foto: Adam Nieścioruk

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .