Now Reading
Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna

Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna

  • Strax efter andra världskrigets slut 1945 bildades FN, Förenta nationerna, i ett försök att ena världens länder. 1948 kom man sedan överens om ett avtal mellan länderna, den så kallade Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Gustaf Lind, doktor i folkrätt och tidigare chef på Utrikesdepartementet, säger i UD:s egen podd att avtalet är politiskt bindande och ett försök att föra samman olika traditioner. "Att värna människans rättigheter gentemot staten eller gruppen har funnits i många enskilda länder tidigare, men från 1948 blev det en deklaration för hela världen."

Även om Den allmänna förklaringen ser likadan ut i grunden sedan 1948 har den också förändrats genom åren. I mitten av 60-talet la man till exempel till två väsentliga rättigheter gällande barn och funktionsvarierade. Viktiga exempel på andra mänskliga rättigheter är yttrandefriheten och rätten att bli prövad i en domstol innan man döms för ett brott. Gustaf påpekar att deklarationen inte är okontroversiell, då den ifrågasätter staters sätt att behandla sina medborgare, men att den inneburit stabilare samhällen.
– Följs de mänskliga rättigheterna skapas en större trygghet i länderna, det kan vi se tydligt.

En institution som granskar hur länder förhåller sig till Den allmänna förklaringen är Freedom house med huvudkontor i Washington DC. Där har man gjort flera undersökningar som visar att i de länder där mänskliga rättigheter tillgodoses lever befolkningen längre och mår bättre. Den allmänna förklaringen är alltså inte enbart en filosofi eller en önskedröm, den är ett konkret rättesnöre att förhålla sig till. Den är även juridiskt bindande.
– Vi kan helt klart se att det leder till bra resultat om ett land följer deklarationen.

 

De delar av deklarationen som idag är mest hotade är de som handlar om rättigheter för civilsamhället, där privatpersoner, föreningar och organisationer stoppas från att uttrycka sina åsikter.

 

Gustaf tror att vissa auktoritära stater lärt sig läxan av den ”Arabiska våren”, då civilbefolkningen gick ut på gator och torg för att protestera. För att undvika hot av detta slag försöker nu ledningar i olika länder att förbjuda människor att demonstrera och yttra sig kritiskt.
– Det här gäller ofta även journalister, som vi ser tystas ner i många auktoritära delar av världen.

En annan tydlig trend i vissa delar av världen är att rättigheter för människor inom hbtq-gruppen dras in. Detta sker ofta i områden där det råder en allmänt bakåtsträvande trend och där även kvinnor får sina rättigheter kränkta.
– En slags backlash från euforin som rådde på 1990-talet, säger Gustaf i podden.

Mycket går också i rätt riktning när det gäller de mänskliga rättigheterna. Inom vissa områden ser man en negativ trend, men den långsiktiga utvecklingen är positiv. Överallt ser man hur människor kämpar för att förbättra levnadsstandarden och påverkar stater i rätt riktning.

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är lättast att implementera i den demokratiska delen av världen, då de auktoritära delarna, liksom den religiösa fundamentalism har toppstyre som grundidé. Gustaf Lind ser dock att allt fler står upp för rättigheterna som slogs fast för över 70 år sedan. Att deklarationen utvecklas och förbättras är helt naturligt, då världen hela tiden förändras. Det är nyttigt med diskussioner kring dessa viktiga frågor och nya infallsvinklar dyker hela tiden upp.
– När till exempel internet skapades innebar det en helt ny utmaning för de mänskliga rättigheterna.

När det gäller Sverige följs deklarationen om de mänskliga rättigheterna i stor utsträckning även om landet fått kritik på sistone. Bland annat har svenska myndigheter fått kritik för sitt förhållningssätt till samerna, förhållanden inom fångvården samt hur de med funktionsvariationer behandlas.

Läs mer om mänskliga rättigheter på bland annat www.globalportalen.org/mr.

 

 

Text: Anna Löfving

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .
Scroll To Top