Now Reading
Bara mörkare och mörkare…

Bara mörkare och mörkare…

  • Då var äntligen det första adventsljuset tänt och nedräkningen kan börja. Om det är Jesu födelse, tomtens entré eller coronavaccinet vi väntar mest på nu är frågan - men väntar gör vi. Det känns som om hela livet är ställt på paus - hur konstigt är inte det - men tror att alla tänker så. Nu ska vi bara hålla oss inne och ensamma och lugna och friska - tills kurvor vänt, ljuset är tillbaka och som sagt, ett fungerande vaccin är på plats. Sen så, sen ska det levas igen.

Kan faktiskt tänka mig att en del av oss kommer att bli besvikna när corona är historia och vi tillåts bete oss som förut. Vet att det inte händer över en natt och kommer att ta sin tid, men kom ihåg vem som sa det först – vi kommer att bli besvikna! Var det inte roligare att leva än så här? Var jag inte lyckligare? Haha, inget är som väntans tider – verkligheten blir sällan som man tänkt sig.

Nåväl, början på december och mörkt dygnet runt. Det gäller att hoppa upp ur sängen på morgonen, så att man åtminstone hinner få en skymt av solen innan den försvinner igen. Det är det viktigaste just nu. Hinna se ljuset en liten stund varje dag. I Uppsala har det blivit kallt de senaste dagarna, men ännu igen snö. Den väntar man på nu – snacka om att det ljusnar.
 
Lilla Maiatidningen puttrar på som tidigare och är inte så beroende av vare sig corona eller årsstider. En himla tur det. I veckans nummer kan ni bland annat läsa om friskolans för- och nackdelar, nya filmen om Greta Thunberg och vad det innebär att drabbas av minoritetsstress. Inte en enda artikel om Donald Trump eller ens USA-valet längre. Det var väl på tiden! Som skribenten Arvid påpekar, det pågår en hel del andra viktiga val i världen också.
 
En skön andra helg i advent önskar vi er på redaktionen och nästa vecka blir det ännu mörkare… vill jag bara påminna om. Fram till den 21 december mörknar det allt mer, färre och färre timmar att lapa solljus. Sen är botten nådd och på väg tillbaka är hoppet, värmen, vaccinet, lyckan… och besvikelsen. Haha, kom ihåg vem som sa det först – men är lite rädd att det kan bli så.

© 2020 ALL RIGHTS RESERVED - MAïA .
Scroll To Top